Växa längs vägen

De beteenden och föreställningar vi lär oss som barn kan följa oss långt in i vuxenlivet. I Växa längs vägen berättar jag om att växa upp i ett dysfunktionellt hem och om de konsekvenser det fick för mig och det liv jag kom att leva.
Att skriva min berättelse har varit ett sätt att försöka förstå mig själv. Hur påverkades mina val av det jag hade lärt mig om kärlek, relationer och mitt eget värde? Och hur kunde mönster från barndomen fortsätta att prägla mitt liv långt efter att jag lämnat hemmet?
Det är en berättelse om hur erfarenheter från barndomen kan följa med in i vuxenlivet, där smärta, svek och övergrepp riskerar att bli sådant man lär sig att uthärda.

Så småningom började jag förstå hur mina olösta trauman och invanda beteendemönster hade påverkat det liv jag skapade. Att ta ansvar för mina egna val innebar inte att ta på mig skulden för det andra hade gjort, utan att börja se vad jag själv kunde förändra. Vägen dit var varken enkel eller vacker. Den var ibland stökig, obehaglig och fylld av beslut jag i efterhand önskar att jag hade fattat annorlunda. Men det var min väg. Och det var längs den jag började växa.