”Jackie, ska vi skriva en bok om detta?”
Jag satt på ett kafé, mittemot journalisten och författaren Jackie Jakubowski. Och jag var alldeles tagen. Jackie, som föddes i den sydpolska staden Katowice, men 1970 kom som 18-årig flykting till Sverige, hade just skildrat sin dramatiska barndom för mig. Det var en barndom som inte liknade något jag hört talas om. Jag var häpen – och jag var rörd.
Han såg allvarligt på mig. Och han svarade: ”Om någon ska skriva berättelsen om mitt liv, så är det jag.”
Svaret var förstås självklart, mitt förslag närmast förmätet, och en spontan respons på vad jag just hört. Vi började prata om annat.
Tre år senare fick jag ett telefonsamtal, från Jackie. Han ville ses och vi träffades återigen på ett kafé.
”Är du fortfarande intresserad av den där boken vi talade om?” frågade han. Och så berättade han att han drabbats av en svår sjukdom som snart skulle ända hans liv. ”Jag kommer aldrig att kunna skriva min berättelse”, sa han. ”Vill du?”
Jag svarade omedelbart ja. Och Jackie fortsatte att berätta för mig. Så länge han kunde.
Romanen En låda apelsiner är resultatet.
--- Lena Einhorn