»Jag valde att skriva, eftersom jag inte längre kunde tiga.»
I La familia grande berättar Camille Kouchner om hur deras styvfar började förgripa sig sexuellt på hennes tvillingbror under hans tidiga tonår, övergrepp som pågick under flera år.
Camille och hennes syskon växte upp i en känd fransk vänsterintellektuell familj. Pappan var medgrundare av Läkare utan gränser och senare utrikesminister, mamman en uppburen juridikprofessor, författare och stridbar feminist. Föräldrarna skildes när barnen var små och deras mor gifte om sig med en högt aktad statsvetare och politiker. På styvfaderns sommarställe i Sydfrankrike samlas prominenta vänner ur 68-vänstern för att njuta av sol, bad och fri sex. Prydhet häcklas och barnen uppmuntras att delta i de vuxnas lekar.
La familia grande är en dotters modiga uppgörelse med de medlemmar av den stora familjen som visste, men som valde att tiga. Boken fick enorm uppmärksamhet när den kom ut i Frankrike 2021.
Camille Kouchner, född 1975, är advokat och docent i juridik. La familia grande är hennes debutbok.
»200 sidor perfektion!»
Go'kväll, SVT
»Hennes språk är kort, kärnfullt och liksom andlöst fint tolkat av översättaren Maria Bodner Gröön. Det är sällan man verkligen känner hur mycket det har kostat av skuld, skam och svåra minnen för en författare att berätta. Meningarna jagar över sidorna, men Kouchner får ändå genast med sig mig in i mörkret kring den komplexa familjehemligheten.»
Dagens Nyheter
»Hennes bok är en otäck berättelse om hur 60- och 70-talens sexuella revolution kunde användas som en kuliss för övergrepp mot barn, berättad av en insider. (...) På ett naket och rumphugget, faktiskt poetiskt språk, gör hon upp med bristen på empati i ett samhälle där barns rättigheter alltid kommer i andra hand. Det blir en modig uppgörelse, inte bara med dåtidens förövare, utan också med de högt uppsatta som vet vad som pågår, men som fortfarande väljer att blunda.»
Expressen
»Det är ingen vacker bild Camille Kouchner, på effektiv, korthuggen prosa, tecknar av de vuxna hon som barn var utlämnad åt. (...) Kouchners skildring av ett i det närmaste tvångsmässigt dyrkande av frihet och ett kategoriskt avvisande av förbud väcker många frågor. Bör verkligen allt vara tillåtet? Är frihet under tvång frihet överhuvudtaget? Förutsätter frihet egoism? Och är frihet verkligen det högsta värdet av alla?»
Svenska Dagbladet