Spanien, juni 1943. I Bilbao fo¨der en o¨verviktig prostituerad en pojke som hon o¨verla¨mnar till jesuiterna. Lite senare, i Galicien, nedkommer en kvinna med en flicka som hon o¨verger i ett kloster. De tva° fo¨ra¨ldralo¨sa genomlever misa¨r, Francos fo¨rtryck, men mo¨ts, gifter sig och flyttar till Paris. Victoria blir sta¨derska, Julian vaktma¨stare pa° Teater Michodie`re. Tillsammans ska de fa° ett barn, romanens bera¨ttare.
Vid tjugosju a°rs a°lder tror sig Maria befriad fra°n sin bakgrund: fo¨ra¨ldrarnas lilla vaktma¨starbostad, faderns va°ld, moderns tystnad ... Men en tarotla¨sning kommer att va¨nda upp och ner pa° allt och tvingar henne att utforska det fo¨rga°ngna, och Bilbao, da¨r hemligheter fo¨ds.
Bakgrund
Under och efter det spanska inbördeskriget på 1930- och 1940-talen sattes det i system att ta barn från politiska motståndare och ge dem till familjer som stödde regimen. Läkare, sjuksköterskor och nunnor deltog både i stölderna och i försäljningen av barn. Den här illegala hanteringen av nyfödda levde kvar ända fram till 1980-talet. Maria Larrea är ett av dessa barn. I Människorna i Bilbao föds var de vill berättar hon med humor och helt utan sentimentalitet sin starkt berörande historia.
Om Maria Larrea
Maria Larrea såg dagens ljus i Bilbao år 1979. Hon växte upp i Paris där hon studerade filmvetenskap på La Fémis (Europeiska stiftelsen för bild- och ljudyrken). Hon är regissör och manusförfattare. Människorna i Bilbao föds var de villär hennes första roman. Den har haft stor framgång hos både läsare och kritikerkår, har sålts i över 60 000 exemplar och tilldelats flera priser.