Somliga kallar det tillfällighet

En försommardag brinner en villa i Hedenäs ner till grunden. Elva dagar tidigare har några till synes obetydliga händelser satt någonting i rörelse.

Elin har lämnat Sollentuna för ett jobb på bruket i den lilla orten i Dalarna. Nu är hon föräldraledig med sin nyfödde son, Caspian. Livet har inte blivit som hon har föreställt sig. Ensamheten är påtaglig, relationen till sambon, Wille, knakar i fogarna och den efterlängtade familjelyckan känns alltmer avlägsen. På Öppna förskolan möts hon av tystnad och sneda blickar. Wille, som trivs med småstadslivet och sitt jobb som fritidspedagog, känner sig alltmer överflödig som pappa och partner. Han längtar efter att bli sedd, och på skolan finns det någon som mer än gärna ser honom.

Femtonårige Noel kämpar men klarar sällan en hel skoldag. I stället sitter han bland syrenerna i parken med musiken på högsta volym i lurarna. Hemma tar han hand om sin lillasyster och håller andan varje gång lukten av cigarettrök möter honom i hallen. Det han bär på har han aldrig berättat för någon, ingen får veta hur han egentligen har det. Allra minst Maryam, klasskompisen som han är hemligt förälskad i. Innanför den svarta luvtröjan gömmer sig en pojke som bara vill hitta en väg till en bättre tillvaro.

Och så Petra. Den udda kvinnan som alla i Hedenäs känner till men ingen egentligen känner. Det sägs att hon dränkte sin lillebror när hon var barn. På hennes axel sitter en älva som säger åt Petra vad hon ska göra. Nu har älvan bestämt att Petra ska följa efter den nyinflyttade mamman och den tystlåtne tonårskillen. Varför vet inte Petra. Bara att något håller på att hända.

När Elins och Noels vägar korsas verkar det först sakna betydelse. Men ett oväntat band växer fram mellan två människor som inte har något gemensamt, Dag för dag närmar sig den punkt då ingenting längre går att vända.

Vad är egentligen slumpen? Finns det ett mönster bakom det vi ser som betydelselösa möten? Och kan en människa ändra någon annans öde utan att själv förstå det?

Somliga kallar det tillfällighet är en gripande och spännande roman om ensamhet och utanförskap, om föräldraskap och fördomar, om våld i nära relation och tystnaden som omger den. Med en tickande nedräkning, växlande perspektiv och ett stråk av magisk realism skildrar Elisabeth Lannergård livet i ett litet brukssamhälle där alla känner alla. Det är en berättelse om hur liv kan vävas samman och om små händelser som kan förändra allt.